1896 har Carl Gustaf sju barn, jordbruk och bergshantering sysselsätter honom, men han glömmer ändå inte sin gamle far. De har nu inte setts på över 15 år, fadern börjar närma sig 75 år. Handstilen är fortfarande vacker, Fredriks far var soldat. Carl Gustaf har tydligen skickat sin sedvanliga julgåva och fadern svarar i januari:
Berget den 6 januari 1896
Wår Herre Jesu nåd vare med Eder. Vi får så oändligen mycket Tacka Dig för det kärkomna bref som vi bekom på kvällen Julaftonen, vari till vår stora glädje vi ser att ni alla äger en god hälsa till innevarande stund. Jag får även tacka Den nådiga Guden för någorlunda god hälsa, men jag är så full av värk i ryggen och armarna. Jag får gå mycket lutande å det är allt svårt, Anna hon var mycket krasslig innan jul av huvudvärk och ögonondska så hon fick ligga för det mesta men nu är hon bättre, å hon har mycket svårt vid att höra. Jag ser i Ditt bref att du hade tänkt hälsa på oss nu i högtiden, ack om du det hade jort, vad vi skulle blivit glada, då hade jag fått säga som Jakob sade till sin son Esau, nu vill jag gärna dö, efter jag har fått se ditt ansikte att du lever. Men om vi lever någon tid, så beder jag Dig, min käre Karl att du änteligen hälsar på oss gamle stackare. Det är många år sedan vi såg varandra. Om vi lever å Du kunde komma i sommar när körsbären blir mogna eller förr, när Du har sått vetet, om hustru Hilma kunde följa med, men ni kommer väl inte ifrån båda. Det var mycket roligt att få Edra porträtt, å de visa att ni båda ser mycket bra ut å för så många som har sett dem så säger de att Du fått en vacker hustru. Och vi får så oändeligen tacka Dig min käre Karl och Hilma för de myckna penningar som vi fick från Eder. Det var riktig Julgåva å vi har intet att gifva Eder igen, ni kan nog behöfa dem själva men det är orimligen Gott för oss att få. Käre Himmelske Gud löne våra barn för allt Gott vi får av dem, ja Gud välsigne Eder är min hjärtans bön. Du frågar om Inga lefver, det gör hon men nu är hon i Askres (Askeryds) fattighus, hon var i Kroksmålen förliden sommar men hon var kinkig så det var mycket svårt för oss att hafva henne, vi har haft henne var sitt år Kroksmåla å vi, nu på slutet men hon ville aldrig vara ensam, ville att någon skulle vara inne jämt hos henne å det var inte så gott. Så fick hon plats i fattighuset den 1 november förliden höst å där mår hon bra säger hon själv å det är vi glada åt. Kroksmåla de har det nu som förr. De står sig mycket bra å har mycket pängar på banken, ty de sålt mycken skog. Christen som var i Boaryd, hon bor i ett litet ställe vid Va Ryds körka som heter Sjövalla, det är allt klent för henne men hon är frisk och duktig till att arbeta. De 2 största barnen är borta å tjänar, de andra 2 är hemma, dem har hon lite understöd till. Vi har fått litet snö nu i hälgdagarne, jag har fått bära ved och det är svårt för det är långt efter den – men nu är det klart väder men intet så kallt. Jag får nu sluta för denna gång med oändeligt kjära hälsningar till Eder älskade barn å barnbarn, Jesus vare vår hjälpare i livet och i döden är min dageliga bön.
Fredrik Pettersson, Anna Jonsdotter
Skriv snart Herren vare med Eder
Jag tror att jag lever inte så länge, jag är så glömsk så jag minns ingenting, jag tror att Du intet kjänner mig om vi någon gång får se varandra farväl för denna gång
Inga, Carl-Gustafs moster Ingrid, vid den här tiden 83 år gammal. Kroksmålen, Carl Gustafs andra moster Maja-Stina var gift med hemmansägaren i Kroksmåla Johannes Persson. De var båda döda nu och kvar i Kroksmåla levde deras barn, de båda ogifta syskonen Johannes och Carolina. Christen (Kristina), änka efter Carl Gustafs bror Johan.
Carl Gustaf är nu 45 år och står mitt uppe i livet. Barnen har utökats till åtta, Elmer (som får sitt andranamn efter släktingarna i Amerika, på svenska skrivet Levelin) föds 1890, Ernst 1892, Ester 1895 och Knut 1898. Sedan Hilmas far avlidit 1890 bor modern kvar i Lysekil och avlider samma år som Knut föds. Carl Gustaf sköter begravningen, huset i Lysekil säljs. Men kontakten med fadern hålls. Faderns sista brev är skrivet med darrhänt stil, men han sätter ändå en ära i att skriva själv, han har nyss fyllt 79 år.
Berget den 1 juli 1901
Guds milda nåd och frid vare med när och över Eder alla. Jag får så mycket bedja om ursäkt min kiära Karl för det jag inte skrivit förr utan väntat så länge å så får jag så oändligt tacka Dig för det kiärkomna bref som jag bekom vid Påsktiden, men varför skulle du skicka pänningar för, det var intet därför jag skref, utan jag var ledsen att jag inte fick något bref på så länge från Eder. Jag tänkte Du var död, eller rest åt Amerika igen. Du min kjäre Carl skrifver att jag å Johan Petter skulle komma till Eder i sommar men jag har varit så krasslig, så det var rent omöjligt för mig. Jag är så full av värk i hela kroppen, ont har jag i ögonen så ibland ser jag knappt, å är så glömsk så jag minns inte ifrån den ena dagen till den andra. När jag skall gå eller arbeta så blir jag så trött å matt att jag får lof att sätta mig ock vila så ofta, å det är inte underligt jag är nu på mitt 80: år. Men om Du min kjäre Carl, kunde komma till oss i bäratiden nu i sommar, eller när Du malit så skulle jag blifva så glad, ja så hjärtans glad, om vi fingo se varandra en gång till i detta livet. Anna är allt mycket skraler hon med, så vi lefver väl inte så länge till. Jag ser i ditt bref att Du är med i skol- och även i körkorådet, kanhända Du är bliven kyrkovärd. Så du har mycket att bestyra så kanhända Du inte har så gott vid att komma ifrån, men försök så är Du snäll. Kroksmåla de lever än har hälsan ock låter hälsa Eder mycket. Lunberg i Edhult låter äfven hälsa till Dig och beder att Du skall även hälsa på honom, även Christen i Sjövalla å barnen med flera. Så Du är välkommen om Du blott kommer, jag tror att vi inte kan ha Berget så länge till, men det blir så svårt när vi mister mjölken på gamla dar. Jag har ingenting mer att omtala för denna gång. Jag har skrifvit så illa så det blir omögeligt för Dig att läsa, men förlåt mig, jag är så skälfhänder. Jag kunde ha bedit någon annan skrivit, men jag ville inte denna gång
Oändeliga kjära hälsningar från oss
Till Eder och Edra barn
Tecknas kjärleksfullt af oss
F. O. Pettersson Anna Lund
Jesus Christus vår frälsare vare med och när oss alla
Både i lifvet och i döden, amen
Johan Petter, Kroksmåla, kusin till Carl Gustaf. Christen i Sjövalla och barnen, sonen Johans änka och barn, de enda barnbarn som fanns i närheten.
Det blir inget återseende för Carl Gustaf och hans far. Resan var på tal flera gånger, när den äntligen blev bestämd fick Carl Gustaf blindtarmsinflammation och opererades i Göteborg. Han blev tydligen aldrig riktigt återställd, en operationsduk glömdes kvar i buken, såret varade och blev till besvär för honom, särskilt på äldre dagar. Carl Gustaf kan också ha varit rädd att bli besviken, fadern skriver från Sjöbo och Berget, men i själva verket lämnade han aldrig torpet Rosendal. Han levde ytterligare två år och dog 1903.
Men det finns andra kontakter. Carl Gustafs två systrar bor i Amourdale, Kansas City. Anna, gift Tell, har två barn, Rhoda och Herbert. Hedda, gift Jansson har en dotter, Ellen. Det äldsta bevarade brevet härifrån är från Heddas dotter Ellen som skriver till kusinen Emma, Carl Gustafs dotter. Emma är 18 år när hon får brev från Ellen, som är omkring 13. Glädjande nog kan hon en del svenska. Tyvärr finns bara 2 tredjedelar av brevet kvar, ändå innehåller det korta brevet många upplysningar.
Berits släktforskning & annat 